Jag hoppas nu att våren äntligen är på väg. Vi har ingen snö kvar på baksidan. Helt underbart!!!

Idag fick Sara cykla för första gången i år. Jag sa åt henne att ta det lugnt eftersom hon inte har cyklat på ett tag, efter ca 10-15 min tittar jag ut och ser henne fara fram som en kanonkula. Men hon trilla inte en ända gång. Tur det! Lukas blev ju så klart avundsjuk på att Sara fick cykla, så han fick sin sparkcykel. Överlycklig ger han sig ut och åker. Men att hinna med storasyster som cyklar på en vanlig cykel är ju inte speciellt lätt, så när jag tittar ut en av alla gånger så ser jag honom trilla. AJ AJ AJ!!!! En liten Lukas överger sin älskade sparkcykel för att söka tröst hos mamma. Jag hade ju sett vad som hänt och försker skynda mig så gott jag kan med min onda kropp. Vilket inte är helt lätt. Men jag möter honom och kollar hur det gick. Resultatet av vurpan är: skarpsår på knä och hand. Lite blås av mamma och torka tårar sen är allt som bortblåst och han springer tillbaka till sparkcykeln för att forsätta jaga storasyster.

Men det är väl sånt som hör våren till. Lite skrapsår....

Imorgon ska det vara påskmaskerad på dagis och Lukas ska få vara påskgubbe.

Men jag längtar till torsdag!!!! Då ska vi på ultraljud och äntligen få se den lill* som har bosatt sig i min mage  sen vill väl barnen gå runt som påskkärring och påskgubbe och önska Glad Påsk till grannarna.

Ha en trevlig kväll!!!

// Tezzi